S-kongressen och regeringsfrågan i fokus

Om S-kongressen i Göteborg i april månad: I olika opinionsmätningar har Socialdemokraterna legat vid fortsatt låga förtroendetal och ger ett allt klarare intryck av att ha “parkerat” vid “glastaket” runt 31-32 procent i stöd. Oförtjänst? Knappast med tanke på att S under mer än ett halvår varit för passiv. ängslig och tövande i sin politiska profil – och då lyfter det bara inte. Skulle även s-partikongressen 3-5 april i sina beslut uppvisa för lite offensivlusta och frimodighet lär S – för valspurter vinner S inte, och har så ej gjort på länge! – inte bli nämnvärt om ens något större än så heller i valet 2014. Och det är svagt agerat av ett S-parti i opposition i ett läge när massarbetslösheten biter sig fast vid över 8 procent, långtidsarbetslösheten har tredubblats, ungdomsarbetslösheten är bland de högst i Europa, akut- och förlossningsvården krisar och skolan uppvisar allt sämre resultat. Inte så förvånande du att stora - orealistiskt stora? - förväntningar riktas nu mot s-kongressen i Göteborg. Partiets medlemmar och sympatisörer förväntar sig en med självförtroende laddad och resultatinriktad politik med sikte på valet 2014. Om inte, är risken stor att luften går ur många som redan nu vittnar om vänners uppgivenhet inför en politisk situation med en skriande stor brist på tillräckligt tydliga alternativ. Den viktigaste frågan är att steg för steg visa på en väg bort från massarbetslöshetens Sverige. Sju års misslyckad politik med jobbskatteavdrag (delvis som en metod att dölja löntagarnas allt mindre andel av det samlade produktionsresultatet) har nått vägs ände. En bred politik för nysatsningar, mer och bättre utbildning, en aktivare arbetsmarknadspolitik, utbyggnad av järnvägen och annan infrastruktur, ökat bostadsbyggande (fler hyresrätter) och renoveringar av miljonprogrammets bostäder, ökad efterfrågan i den inhemska ekonomin och skatt efter bärkraft är vad som nu krävs de närmaste åren. Krafttag krävs nu för att minska de ökade klyftorna i samhället. Skatt efter bärkraft måste åter vara riktmärket, A-kasseersättningen höjas och dess avgifter sänkas och det generella välfärdssystemets kvalitet i försäkringsskydd och tjänster säkras. Pensionärer ska inte betala flera tusenlappar mer i skatt vid samma inkomstnivå som förvärvsarbetande. Sjukvården och äldreomsorgen måste ges det resurstillskott som krävs för att värna en god kvalitet. Felslagna privatiseringar som med skattemedel oförtjänt berikat ett fåtal och vinsterna slussats vidare till skatteparadis kräver motåtgärder som ger avtryck i verkligheten. Och major Björklunds kommandoskola - får icke godkänt i kvalitetsmätningar - måste reformeras rejält. Regionpolitiken som enligt tidigare industriministern Thage G Peterson avvecklats måste återerövras. Och fler bostäder, särskilt hyresrätter, måste byggas och kollektivtrafiken rustas upp i Stockholm. Våld, näthat och främlingsfientlighet skrämmer. Arbete, utbildning och en aktivare fritids- och kulturpolitik krävs som motverkande medel. Ungdomen måste få utbildning, jobb och få tillbaka sin framtidstro. Sverige måste återigen bli mera synlig som internationell aktör. Vapenexport till diktaturer måste förbjudas, tanken på gemensam säkerhet återställas, uttåg ske ur Afghanistan, det nya misslyckade försvaret med enbart kontraktsanställningar reformeras rejält och Rysslandspolitiken mera bygga på civilsamhällets samarbete än på nygammalt vapenskrammel. Klimatpolitiken måste vässas och bli åtskilligt bättre. SDs opinionsframgångar är en direkt spegling av att regeringspolitiken misslyckats med ökade klyftor, arbetslöshet och utanförskap. Svenskarna måste återfå tron på politiken och att denna kan göra skillnad. Marknaden kan inte överta demokratins roll som många i nyliberalismens spår har förletts att tro. Socialdemokratin har nu saken i egna händer. En bra och frimodig kongress med tydliga besked till svenska folket kan ge landet det regeringsskifte vi så väl behöver hösten 2014. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (I något förkortad version publicerad i Arbetarbladet och Folkbladet Västerbotten 20 februari 2013, Skånska dagbladet 20/2, Länstidningen i Östersund 22/2, Norran 28/2,Gotlands tidningar 28/2,Dagbladet i Sundsvall 28/2, Dala-Demokraten 2/3, NSD 22/3 och Piteå-tidningen 20 mars 2013)

Analys: jobbpakten som fick pyspunka men återkommer på branschnivå

Analys: Den svenska jobbpakten som sprack men sannolikt kommer igen i modifierad form på branschnivå: Tisdagen den 29 januari blev det klart att jobbpakten mellan svenska regeringen, LO och den centrala arbetsgivarmotparten Svenskt Näringsliv spricker. Åtminstone så blev det en pyspunka på det av statsminister Reinfeldt sedan sommaren 2012 i Almedalen hårt uppumpade ambitionen att skapa en jobbpakt mellan regeringen och de två centralorganisationerna på arbetsmarknaden. Men i en eller annan form kommer den ändå tillbaka på branschnivå mellan respektive fackförbund och arbetsgivarmotpart. Skulden nu för pyspunkan har som de två arbetsmarknadsparterna försökt fördela mellan sig. Men det verkar helt klart att det var Svenskt Näringsliv som hoppade av. Skälet verkar vara att LO ville ha garantier för att regeringen inte skulle lagstifta om några förändringar av arbetsrätten. Sådana skulle (precis som regeringen också förordat) ske i förhandlingar mellan parterna. Det är inte första gången sådana förhandlingar går i graven. Alla de senaste försöken att få till stånd överenskommelser mellan Svenskt Näringsliv och LO har spruckit. Det som skiljer denna och förra gången från tidigare är att det är Svenskt Näringsliv som hoppat av. Organisationen riskerar genom detta agerande att framstå som allt mer isolerad. När en moderatledd regering under ledning av statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg vill göra upp med LO och Svenskt Näringsliv då säger nej, misstänker nog de flesta utomstående betraktare att det är LO som har varit den konstruktiva parten. Regeringen stängde emellertid inte dörren för överenskommelser med arbetsmarknadens parter trots avhoppet. Det man från regeringen har velat få till stånd är avtal om yrkesintroduktion för ungdomar. Dessa avtal är inget som varken LO eller Svenskt Näringsliv har något avgörande inflytande över. På avtalsområden, där de bedöms fungera, har man i många fall, redan tecknat sådana (metallindustrin etc) och är nu i full fart att fylla dem med innehåll. Och ytterligare några lär tillkomma inom bland annat handel och butik m fl. Det är lätt att säga att arbete och utbildning ska kombineras, men det är mycket svårare att få det att fungera i praktiken. Särskilt om det då också visar sig saknas tillräckliga resurser för kvalitativt gott handledarstöd och annat liknande. Det kommer att finnas många svåra frågor att lösa om dessa avtal ska få någon betydelse för att minska ungdomsarbetslösheten (är mer än dubbelt så hög i Sverige som i Tyskland). Idag är utbildningssystemet i liten grad anpassat efter kraven i arbetslivet. Många arbetsgivare står inför en generationsväxling, men om den ska fungera, behövs något som överbryggar det vidgade gapet mellan skola och arbetsliv. Tiden är kanske förbi för grandiosa överenskommelser där finansministern och ordföranden för arbetsmarknadens parter skakar hand offentligt. De uppgörelser som ändå kommer till stånd, sker då i stället på branschnivå. Där visar det sig oftare vara lite lättare att komma överens. Men det betyder inte att det arbete som gjorts hittills är ointressant. Tvärtom, förhandlingarna har inneburit att man problemen i yrkesutbildningarna upptäckts och analyserats. Det lägger grunden för ett konstruktivt arbete med dessa frågor framöver – men då främst på branschnivå på svensk arbetsmarknad. Men förutsätter att regeringen gör “sitt” och bland annat utlovar en bättre arbetslöshetskassa (lägre avgift och högre tak i ersättningen), resurser för handledarstöd för utbildning och praktik i den arbetsplatsförlagda inskolningen av de unga i arbetslivet. Detta kan kanske komma i den svenska regeringens vårbudget i april månad. Kommer det senare – höstbudgeten 2013 – så lär åtgärderna knappast hinna ha någon effekt på den nu så höga ungdomsarbetslösheten före nästa riksdagsval hösten 2014. Och även minska viljan hos parterna på olika branschområden att sluta branschvisa uppgörelser som sluta några mer “heltäckande” uppgörelser som bidrar till at på allvar få ner ungdomsarbetslösheten. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Piteå-tidningen 5/2-13, Gotlands tidningar 7/2, Vasabladet 16/2 m fl)