Wednesday, March 30, 2011

Håkan Juholt och hans linjetal på s-kongressen

Observerat om s-kongressen och den nyvalde s-ledaren Håkan Juholts linjetal – en bra början men en annan sak är att omsätta det i konkret politisk vardag

Håkan Juholts med spänning emotsedda stora linjetal som nyvald s-ordförande på de svenska socialdemokraternas partikongress lördagen den 26 mars i Stockholm var överraskande starkt. Inte minst sett i ljuset av vad många kommentatorer i Stockholmsmedia i förväg hade bibringat en bredare allmänhet att tro annat. Utöver att smålänningen Juholts anförande var bredd i anslaget, gediget förberett, späckat med goda citat och i talarstolen väl framfört med stor humor och pondus så visade han också för en bredare allmänhet upp ett djupt engagemang i för svensk socialdemokrati centrala värdegrundade frågor om jämlikhet och rättvisa samt om jobben. Ett linjetal som gav många raka besked om var svensk socialdemokrati står i olika sakfrågor och att värdegrunden ligger fast på en till 2010-talet moderniserad Olof Palme-grund.

Men för många som tidigare haft en lite oklar bild av “försvarspolitikern” Håkan Juholt från kärnkraftsorten Oskarshamn var talet för många en stor och positiv överraskning. I talarstolen som nyvald s-ledare i Sverige visade han sig nu ha vuxit från en småländsk talang till en betydande politisk personlighet. En personlighet som med kraft, pondus och lite finurlig humor gav positiva vibbar för även tidigare skeptiker – när han nu gjorde sin bejublade debut på den största nationella scenen som nyvald svensk S-ledare. Och alldeles särskilt så bland de 3 000 i det aktiva partifolket i kongresshallen som fick höra en socialdemokratisk partiledare som utstrålade självförtroende och anslog optimistiska tongångar. Svensk socialdemokrati har inte gett upp (citerande trubaduren Johnny Cash flera gånger), utan att partiet tvärtom är på väg tillbaka med nytt självförtroende och lite större frimodighet.

Det var, helt klart, också avsikten från Juholts sida. Han både ville och förmådde blåsa nytt liv i den missmodiga partifolket efter det förödande valnederlaget 2010 och det senaste halvårets missmodiga vandring på politikens skuggsida. Men nu ska det vara slut med det – om Juholt får som han vill.

Därmed inte alls sagt att Juholt på något sätt gick den enkla vägen och strök sitt eget partifolk medhårs. Tvärtom varnade han istället för de inslag i partikulturen som följt av ett långt socialdemokratiskt maktinnehav. Vi måste förstå vilka vi är, ansåg han. Och fortsatte: "Ibland inbillar vi oss att det socialdemokratiska partiet är en arbetsgivarallians bestående av kommunalråd och statsråd som styr över stora offentliga förvaltningar. Ibland tror vi att partiet är en facklig organisation för de anställda i offentlig sektor."

Socialdemokratin är ingen överhet utan är och måste alltid vara just medborgarnas företrädare, ansåg Juholt. Ett distinkt budskap inte minst till alla s-kommunalråd och s-landstingsråd (de senare ansvar bl a för sjukvården) i kongressalen i Stockholm.

De skattemedel som används för olika välfärdstjänster – ibland utförda i offentlig, kommunal regi, ibland i upphandlad privat – ska användas för just detta, och inte delas ut som vinster till ägarna när de råkar vara utförda i privata alternativ men bygga på offentliga skattemedel. Välfärdstjänsterna kan mycket väl skötas i olika driftsformer med utrymme för nyskapande och variation, ansåg Juholt. Men skattemedlen ska också där brukas till förbättrad kvalitét och utveckling - inte till vinster och utdelning. Inte sällan – som media visat i granskningar på senare tid i bl a Stockholmspressen – därtill överförda överskott till skatteparadis (Jersey etc) i utlandet.

Medan marknaden alltid söker sig dit där den med minsta insats kan skörda största ekonomiska vinst kan en väl utvecklad gemensam sektor tydligare styras till att ge alla medborgare tillgång till bra välfärdstjänster (publika nyttigheter). Socialdemokraterna som sedan Tage Erlanders dagar gradvis byggt upp det starka samhället som en garant för trygghet och utveckling, och som det verktyg med vilket vi kan hålla samman vårt land och fördela våra resurser efter behov. Med det menas en bra skola, bra vård och den omtänksamma och goda omvårdnaden med tillräcklig och välutbildad personal som både kan och måste finnas tillgänglig för alla, inte bara nästan alla utan just alla, slog Håkan Juholt fast i sitt linjetal. Det kräver en gemensamt finansierad verksamhet där behov och inte betalningsförmåga (plånbokens ransonering) är styrande. Beskedet från s-kongressen nu var glasklar. För socialdemokraterna i Sverige går medborgarintresset alltid före marknadsvärdet. Och socialdemokratiska politikers uppdrag är att vara just medborgarnas företrädare mot mera snäva marknadsvärderingar och kundperspektivets marknadsvärde (Juholts beskrivning).

Håkan Juholt konstaterade vidare: ”Vi måste verkligen fråga oss om det var dagens form av privata bolagsvälde inom vård, skola och omsorg som avsågs ens av de godmodigaste förespråkare av de omfattande utförsäljningar vi sett de senaste åren. Det har ju blivit allt tydligare att det är fult och fel att vi medborgare tillsammans äger och driver. Dagis, skolor, sjukhus, äldreboende, Apotek, SBAB, Vattenfall, Vin & Sprit; sådant ska i högerns nya sköna värld säljas ut till den som betalar bäst. Inte för att det är ekonomiskt försvarbart, utan för att somliga ser det som ideologiskt rätt. Vi ska inte längre äga utan ägas.” (Svensk snaps som Skåne, OP Andersson – tidigare ägd av statliga Vin & sprit ägs nu av finska staten efter utförsäljningen. “En finsk pinne har nu fått en ny innebörd”, skojade Juholt och fick kongressens applåder.)

För Juholt är partiets uppgift nu att tydligare än under senare år åter vara ett samhällskritiskt parti, "alltid i opposition mot ofrihet och ojämlikhet", som han uttryckte det. Den otydlighet om var socialdemokratin har stått för de senaste åren gjorde han upp med och medgav oförbehållsamt, att partiet inför valet 2010 inte kunde erbjuda en trovärdig samhällsanalys.

Den nyvalde s-ledaren Håkan Juholt utmanade sina partikamrater med att säga att partiet måste visa att det verkligen både vill och har kraften att åstadkomma en förändring, att göra skillnad i folks vardag.

Den andra tunga inslaget i talet var den kritiska granskningen av statsminister Fredrik Reinfeldts fögderi. "Något håller på att gå sönder i vårt samhälle", hette det sammanfattningsvis och barn och ungdomar drabbas hårdast. Barnfattigdomen kallades "oacceptabel" och han lovade att bekämpa segregationen och köra ungdomsarbetslösheten (nu rekordhög) på porten.

Han lovade också att verka för att höja de lägsta kvinnolönerna. Han lovade också att vara uppmärksam på avarterna som följt av friskoleexpansionen (systemet med privata skolor är mera utbrett i Sverige än i Finland). Han brännmärkte utförsäljningen av allmän egendom och utlovade satsningar på Komvux, högskolor och universitet, på ett nytt kunskapslyft. Han efterlyste en ny regional utvecklingspolitik för de stora städerna, men också för medelstora städer och Sveriges landsbygd.

En av socialdemokraternas nya stora utmaningar, enligt Juholt, är att nu bryta ner och brygga över de stora sociala klyftor och den massarbetslöshet som vuxit fram i vårt land. Medan den stora medelklassen och deras barn fått det allt bättre har de mindre bemedlade på “skuggsidan” fått det allt svårare. Det slår speciellt hårt mot barnen. I dag lever vart tionde barn i Sverige under fattigdomsgränsen. De står ofta utan möjlighet att delta i de fritidsaktiviteter som andra betraktar som självklara. Klassklyftan och den sociala segregationen befästs. Enligt Juholt måste målet för socialdemokraterna vara att bygga ett jämlikt och sammanhållet samhälle, ett samhälle där trygga människor kan känna tillit till varandra och där alla kan utvecklas och känna att de kan ” förverkliga sina bästa stämningars längtan” (ett klassiskt Hjalmr Branting-citat).

Det Håkan Juholt i sitt stora linjetal nu mejslade ut för partivännernas framtida vägval var en socialdemokratisk tillväxtpolitik av klassiskt märke men anpassad till en ny tid. Han efterlyste en ordentlig genomlysning av de avregleringar som inte gett önskad effekt och förklarade sig beredd till på- och omreglera där det inte har fungerat. Mest kategorisk var han när det gällde elmarknaden, där det behövs "en tuffare övervakning" och kallade elbolagens överpriser "orimliga" som slår hårt mot enskilda människor och är ett hinder för den elintensiva industrin utvecklingsmöjligheter. "Vi tänker agera", lovade Juholt med adress till näringsministern och centerledaren Maud Olofsson.

Juholt var också tydligt – och här med adress till statsministern Fredrik Reinfeldt –med att det nu är dags att göra en ordentlig utvärdering av pensionsöverenskommelsen från 90-talet efter alla larmrapporter om att pensionsnivåerna i framtiden kommer att vara så låga att de inte ens kommer att ge hälften av slutlönen i statlig pension för vissa grupper. S-ledaren Juholt passade då på att bjuda in de fackliga huvudorganisationerna till en översyn av pensionssystemet. Kommer man fram till att det behövs justeringar kräver man en ny blocköverskridande pensionsuppgörelse för stabilitetens skull. Stänger regeringen dörren för en sådan blir pensionerna en fråga i valrörelsen 2014, lovade s-ledaren Håkan Juholt. Mycket tyder på att svensk politisk debatt med Juholt som ny S-ledare kommer att bli mer ideologisk än den varit de senaste fyra- fem åren.

Bifallet från kongressombuden var stort, ja nästan lättat efter Håkan Juholts timslånga tal. Att döma av uttalandena i medierna var t ex även gamle s- partiledare och mångårige statsministern Göran Persson mycket nöjd med Juholts installationstal.

Men det är – som alltid – ute i den politiska vardagen som kongressretoriken till slut prövas, vägs och värderas. Det avgör till slut också hur det går i nästa riksdagsval hösten 2014. Dock står en sak klar: Håkan Juholt fick en bra start som ny s-ledare.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

(Publicerad i bl a Arbetarbladet 30 mars 2011 m fl)

Thursday, March 24, 2011

Juholt får magnifik presentation i finska Hufvudstadsbladet

Observerat att Julle får en magnifik presentation i finlandssvenska Hufvudstadsbladet:

Håkan “Julle” Juholt får en magnifik presentation i finlandssvenska Hufvudstadsbladet 23 mars på ett uppslag över två sidor. Först ser man mustaschen sedan de svarta ögonbrynen mot ett fång röda rosor. Rubriken är ”Retro-Håkan är redo att ta över”.

Där redovisas – som lite “kuriosa” - också hans motion i riksdagen med föreslaget om skatteavdrag för köp av konst (stöd till fattiga konstnärer).

Förre socialdemokratiske partisekreteraren Maarit Feldt-Ranta säger att hon känner Håkan bra. Hon beskriver Juholt som en klassisk socialdemokrat med klassiska socialdemokratiska värderingar. ”Han går hem i stugorna”.

TT-FNB har intervjuat Göran Persson ”som ser sig själv i Juholt”, han är en glad agitator som är ordentligt förankrad i det arbetande Sverige!

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Går sannolikt mindre bra för finska SDP i valet i april. Stor risk att populitiska Sannfinländska partiet med populäre Timo Soini blir nästan lika stor; tar många arbetarröster i även tidigare så starka SDP-regioner som skogs- och pappersindustrins Kymmenedalen(med centralorten Kotka). Misstro mot SDP-partiledningen spelar roll här.Lite samma läge i Finland för SDP som Sahlins ledarskap hade i Sverige under valet 2010. Var på resa i Finland några dagar i början av mars – och ingen var särskilt optimistisk när man pressade dem lite!

(Publicerad i bl a Dala-Demokraten 23 mars 2011)

Wednesday, March 16, 2011

Fukushima i Japan kommer att påverka den svenska energidebatten

Observerat om Japanolyckan med kärnkraften kommer att påverka energidebatten i Sveriges riksdag och regering

Mycket talar för att kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan högst troligt kommer att få konsekvenser för den svenska energidebatten. En fortsatt utbyggnad av kärnkraften – utöver dagens tio svenska reaktioner – som folkpartiet länge drivit inom Reinfeldt-regeringen lär inte bli av. Snarare har utvecklingen i Japan och dess påverkan på det politiska klimatet i stort sannolikt gjort att det mesta nu talar för att folkopinionen i Sverige nu kräver att man gör upp med oppositionen över blockgränserna om energipolitiken. Den allvarliga kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan har startat en debatt om kärnkraften i Sverige, Tyskland och många andra länder.

Fortfarande är konsekvenserna av olyckan oöverblickbara. Det beror på hur den närmaste tidens kylning av de skadade reaktorerna lyckas om Fukushimaolyckan blir i nivå med olyckan i Tjernobyl i Ukraina. Men uppenbarligen har man i Japan gjort en felaktig riskkalkyl och bl a byggt för låga skyddsvallar mot tsunamivågor och möjligen också slarvat lite med en del annat i säkerheten.

Tjernobyl var visserligen av en annan reaktortyp och utsattes för experiment som gick över styr. Men redan nu menar experter ändå att de två är jämförbara i avseenden som rör strålning, utsläpp, smälta härdar, påverkan på människor. Den franska strålskyddsmyndigheten klassar nu Fukushimaolyckan till en sexa på den sjugradiga skala där Tjernobyl var en sjua.

När påverkan på jordklotets temperaturökning som utsläpp av koldioxid ger, till följd av eldning av fossila bränslen, hamnade i fokus fick kärnkraften en pånyttfödelse. Den kunde vara ett medel för att minska koldioxidutsläpp. Det kan även förnyelsebar energi i form av vind-, våg- och solkraft vara.

Men de senare energiformerna har visat sig inte kunna ge så stora och snabba tillskott som man hoppats på. Och de är relativt dyra att bygga ut samt ger ganska dyr energi. Ändå blir de tekniskt bättre och används mer.

Till kärnkraftens nackdel hör att inte heller den är billig, särskilt om den måste bära ökade kostnader för investeringar i de ökade kraven säkerhetskraven gör energin ännu dyrare och notan för detta inte kan lägga dem på skattebetalare.

Anhängare av kärnkraft framhåller den japanska olyckans ovanlighet. Jordskalv och tsunamis av det slag som är i Japan förekommer inte i Sverige. Det är korrekt.

Men annat kan ske som gör att problem med kylningen av härden ändå uppstår. Dessutom kan det osannolika ändå bli sannolikt också på grund av rent slarv och “mänskliga faktors-misstag” av olika slag.

Och även om olika möjliga och förutsedda problem rörande drift av kärnkraftverk går att lösa, kvarstår ändå de många nackdelarna med kärnkraften. De rör bland annat processerna före och efter elproduktionen i reaktorerna. Hela kedjan från råvaran uran till hur avfallet från kärnkraften ska kunna hanteras och förvaras på ett säkert sätt under flera tiotusentals år.

Oavsett hur det till slut går med lösningen av kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan så växer nu opinionen i Sverige snabbt för att en blocköverskridande överenskommelse om kärnkraften och energipolitiken i stort. Det är dags att en gång för alla göra upp över blockgränsen om en politik som ger både hushåll, industrin och energiproducenterna besked om vilka spelregler som ska gälla.

En sådan bred och blocköverskridande uppgörelse mellan den borgerliga regeringskoalitionen och den rödgröna oppositionen skulle kunna bidra till att öka investeringarna och skynda om på omställningen till ett annat energisystem, där vi minskar sårbarbeten och ökar tryggheten. Hälften av Sveriges elproduktion sker nämligen genom kärnkraft. Denna kan inte avvecklas snabbt och planmässig, gradvis avveckling. Det inser också kärnkraftsmotståndarna.

Dagens tio reaktorer i kommersiell drift kan bara ersättas genom flera årtionden av konsekvent och målmedvetet arbete, med alternativ som är miljömässiga och ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Trovärdigheten och tyngden i denna omställning skulle dock, menar den rödgröna oppositionen i Sverige, öka dramatiskt om regeringen Reinfeldt släppte på prestigen, satte sig i förhandlingar och gjorde upp med minst riksdagens största oppositionsparti, socialdemokraterna och dess nya, kommande ledare Håkan Juholt (bor ju själv i kärnkraftskommunen Oskarshamn i Småland) om en energipolitik värd namnet.

Men rimligt är att en sådan uppgörelse också innebära att statligt ägda Vattenfall behålls i statlig ägo och att man håller avkastningskraven på en rimlig, inte överstor nivå.

Ett bättre sätt än en sedan bred, blocköverskridande uppgörelse om att värna grunden för Sveriges moderna samhälle är dessutom svår att tänka sig. Ska vi gissa att sannolikheten för att så till slut skulle kunna bli fallet nu är åtminstone dubbelt så stora nu som innan händelserna i Japan.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Tuesday, March 15, 2011

Städavdraget Rut och dess faktiska fördelning

Observerat om städavdraget Rut och dess fördelning:

Höginkomsttagare använder städavdraget Rut tio gånger så ofta som låginkomsttagare - och runt 95 procent av befolkningen använder det inte alls!

SCB:s statistik från häromdagen om städavdraget visar att det finns en variabel som är ännu tydligare än ålder, nämligen i vilka inkomstgrupper som utnyttjar städavdraget Rut.

I den rikaste fjärdedelen är det nästan tio gånger så vanligt för hushållen att göra avdraget än i den fattigaste fjärdedelen. Det om något borde tala
sitt tydliga språk. (Lägg till detta att regelverket även ger rätt till att även anlita grillkock eller poolstädning i sommarhuset i t ex Spanien!)

Väger man sedan in att de med mycket pengar dessutom gör fler och större avdrag blir fördelningen av städavdraget ännu skevare.

2010 bekostade svenska skattebetalare städhjälp i hemmet till en kostnad av 1 340 miljoner kronor. Pengar som hade kunnat köpa städtjänster för verkligt
behövande, inte för dem med bäst inkomster och standard. Till den som redan har skall varda givet, så det står i bibeln hos evangelisten Matteus 13:12 och har åter besannats.

Visst kunde dessa 1,3 miljarder kr årligen användas bättre till andra angelägna behov i samhället. Exempelvis att låta de där 1,3 miljarderna vara
grundplåten för en årlig upprustning av järnvägsunderhållet eller till lite fler sjukvårdsplatser eller något annat liknande där stålarna gör ännu större nytta.

Eller att bygga ut den kommunala äldreomsorgens hemtjänst som nu går på knäna på grund av för litet skattepengar lite mer resurser. Exempelvis så att alla som så vill kan få gratis eller mot blott en symbolisk avgift önskad hjälp i hemmet från t ex 75 års ålder. Det vore långt bättre med ett sådant riktat stöd till de äldre i stället för nuvarande generella rutavdrag som höginkomsttagare i huvudsak nu lägger beslag på.

I Danmark tog den konservativa regeringen för några år sedan bort ett liknande skatteavdrag, med motiveringen att det bara gynnade höginkomsttagare.

I Sverige sitter t ex högavlönade mediechefer och inte så få av de bättre betalda journalisterna och skriver i egen sak om det här städavdraget, som de själva är snabba att använda. I fjol läste jag en tabell på rätt många välavlönade storstadsjournalister och mediechefer som själva använder Rut-avdrag. Så flera av dem rapporterar nog i egen sak när de gärna ger utrymme i media åt Rutavdragets påstått goda effekter och resultat men nära nog förtiger helt hur sned fördelningen de facto ser ut när det gäller avdragets fördelning. Egenintresset ljuger sällan eller aldrig.

Alltså att höginkomsttagare använder städavdraget Rut tio gånger så ofta som låginkomsttagare - och runt 95 procent av befolkningen använder det inte alls!

Den konservativa regeringen i Danmark insåg det orimliga och tog för några år sedan bort ett liknande skatteavdrag, med motiveringen att det bara gynnade höginkomsttagare. Men det är nog att begära för mycket att regeringen Reinfeldt
skulle göra samma sak här.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com

Thursday, March 10, 2011

Ett delvis överraskande s-ledarval - Håkan Juholt tar över

Till slut blev det som somliga av oss något ändå trodde: Håkan Juholt, Kalmar län föreslås som ny partiledare och Carin Jämtin från Stockholms stadshus (borgarråd) som ny partisekreterare. Alls ingen dålig lösning på ett minst sagt besvärligt problem för socialdemokraterna.

Undrar om Juholt byter ut Tomas Östros som ekonomisk talesperson? Leif Pagrotsky – om han vill och anser sig ha hälsan! – vore bättre! Juholt är i det läge som uppstått en bättre person som s-ledareu än mera omstridda alternativen Tomas Östros och unge Mikael Damberg. Så är det bara.

Sedan får Juholt - väl vald på kongressen 25-27 mars - som ny s-ledare se till att det blir en nystart i arbetet och där verkställande utskott och partistyrelse har betydelse och där politiken förankras ute i partileden. Då kommer arbetsglädjen tillbaka till rörelsen, liksom kamplusten.

En kamplust som jag hade intrycket av från en "spaningsresa" till Finland 3-4 mars helt har runnit ur finska SDP inför valet den 17 april! Inte verkar den där radiodirektören Jungner heller vara det fynd som SDP-partisekreterare som tydligen somliga trodde han skulle vara. Tvärtom.

I besvikelse nu vänder sig folk - också i tidigare starka SDP-distrikt som Kymmenedalen (med skogs- och pappersindustri etc) m fl - till populisten Soini i Sannfinländska partiet. De kan ju inget göra men är ett sätt att protestera mot att frågorna inte sköts som de borde! SDP-partiledaren Jytta Urpilainen fixar inte Soini och heller inte Samlingspartiets ledare Katainen i debatterna. Byte där efter valet?

Svenska socialdemokrater gör i nuläget klokt att lära ett och annat av norska AP om hur det politiska arbetet ska skötas nu när en nystart behövs här för partiet med den nya ledningen vid rodret!

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Tuesday, March 08, 2011

Antipolitik som försämrar för långtidssjuka, gamla och sköra

Regeringen bedriver antipolitik och försämrar för pensionärer, långtidssjuka och andra i behov av offentlig service via Försäkringskassan

I stället för statliga, offentliga servicekontor – med försäkringskassa, arbetsförmedling, skatteverk,polis etc – som utredaren Lars Högdahl i “Se medborgaren”-utredningen och socialdemokraterna i sin regionalpolitiska rapport (“Rättvis regional utvecklingspolitik för hela landet”, 18 april 2010) i landets samtliga kommuner ser vi hur staten och det offentliga gradvis drar sig tillbaka. Och med försämrad offentlig service som följd.

Det senaste färska exemplet är nedläggningen av 100 servicekontor inom Försäkringskassan. Någon som tror att servicen blir bättre och handläggningstiderna kortare för olika försäkringsärenden? Nä, knappast.

Thomas Eneroth (S), en klok vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, betonar att Försäkringskassans planer på att lägga ned 100 servicekontor inte bara handlar om lokaliserings- och regionalpolitik.

Det är också en ideologisk fråga.

"Det är bara ännu ett exempel på synsättet att staten ska dra sig tillbaka. De borgerliga ger antipolitiken ett ansikte", sade s-politikern Eneroth häromdagen om denna färska regeringsåtgärd från Reinfeldt & co i den blå alliansregeringen.

Nedskärningarna kommer dessutom att få allvarliga följdverkningar för Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Pensionsmyndigheten och andra verksamheter som ofta har gemensamma kontor och är samlokaliserade med Försäkringskassan.

Den offentliga servicen runtom i vårt avlånga landet riskerar med andra ord att urholkas och avlövas ytterligare. I stället för att förstärka den offentliga servicen och närvaron i varje kommun går regeringen nu motsatt väg.

Och Thomas Eneroth – borde få en stark roll i det kommande ledarlag som ska styra S efter marskongressen - är inte ensam om att reagera. Även pensionärsorganisationen PRO:s ordförande Curt Persson uttrycker med rätta stark oro för en sämre försäkringskasseservice.

"Det går inte bara att hänvisa till Internet och talsvarstjänster.” (Har alla gamla ens knapptelefon med “tryck stjärna- och fyrkant-funktion”?) “Människor i sköra situationer måste kunna träffa en levande människa att tala med öga mot öga", säger Curt Persson.

Det är i högsta grad befogade farhågor. Internet är en lösning som inte passar alla.

Många äldre, funktionshindrade och långtidssjuka - som ofta är i kontakt med Försäkringskassan - behöver det personliga stödet och den mänskliga kontakten. 100 färre servicekontor betyder att den mänskliga kontakten nu försämras ytterligare.

En klok regering lyssnar på opinionen och borde därför nu tänka om. Dra tillbaka besparingskraven på Försäkringskassan! Nu behövs det en starkare, inte svagare, statlig närvaro och fungerande offentlig service i hela Sverige.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com