Tuesday, September 06, 2016

Högerpopulismen vinner nya segrar i Tyskland

Högerpopulisterna går kraftigt framåt i Tysklands delstatsval just nu. Häromdagen kom ännu ett exempel på detta när en delstat med blygsamma 1,6 miljoner invånare i den nordöstra delstaten Mecklenburg-Vorpommern gick till val. Igen jätteviktig aktör i Tyskland men ändå gav valresultatet den 4 september ett starkt eko inte bara i Berlin utan även utanför Tysklands gränser. Efter de senaste månadernas dåliga opinionssiffror firar främst de tyska socialdemokraterna ett utfall på 30,6 procent som en oväntad valseger. Trots ett tapp på fem procent kommer SPD ändå att stå i spetsen för en koalition i forna svenskstaden Schwerins delstatsparlament. Förbundskansler Merkels CDU-parti fick med blott 19 procent av delstatens röster ett av sina sämsta valresultatet någonsin i Mecklenburg-Vorpommern. En tillbakagång på fyra procent innebär ändå en trolig SPD-CDU- (röd-svart) regeringsallians i delstaten. Merkels CDU kommer nu för första gången bli tredje störst i en tysk lantdag. Andra platsen bakom SPD tog nu den 4 september av det högerpopulistiska och starkt främlingsfientliga partiet Alternative für Deutschland (AfD). Partiet lyckades med att leva upp till de gynnsamma prognoserna och tog hem hela 20,9 procent (+ 20,9 %) av väljarkåren i delstaten. AfD är därmed för närvarande en ny stabil faktor i den tyska parlamentarismen. Den nynazistiska högerkonkurrenten NPD med endast tre procent av rösterna (- 3 %) misslyckades att nå över femprocentsribban. Samma öde drabbade även De gröna/Die Grünen i delstaten. Efter en minskning med nästan fyra procent stannade partiet vid svaga 4,8 procent av rösterna och hamnade utanför lantdagen i Schwerin. Även vänsterpartiet Die Linke – starka främst i östra Tyskland - noteras för en stor förlust på 5,2 procent. I analyserna noteras främst AfD:s dramatiska framgång. Också mot bakgrund av att delstaten Mecklenburg-Vorpommern bara har 23.030 registrerade flyktingar så lyckades AfD ändå framgångsrikt förstärka rädslan för islamska migranter. Ett av de budskap som AfD:s talesman Leif-Erik Holm förde fram var varningar för ett möjligt ”kalifat“(!) i Tyskland. Det budskapet kompletterades dessutom med skrämselpropaganda om en ”kanslerdiktatur“ (Merkel) samt smaklöst förtal om förbundsdagen som en ”politisk swingerklubb“. Ett budskap som tyvärr gick hem hos över 20 procent av väljarna. Resultatet måste tolkas som en protest mot som förbundskansler Angela Merkels flyktingpolitik. .Trots att sedan september 2015 delvis bytt fot och driver både en välkomstkultur men parat med ett ökande misstroende mot landets förmåga att alls klara att ta hand om över en miljon asylsökande migranter. Missnöjet växer med Merkels politik. Enligt en väljaranalys röstade omkring 23.000 förre detta CDU-anhängare nu på högerpopulistiska AfD. Sannolikheten för att det AfD också i 2016 års nationella val kommer in i förbundsdagen med god marginal är i nuläget mycket stor. En annan viktig faktor i senaste delstatsvalet är att högerpopulisterna får många väljare som tidigare varit soffliggare (61.000). Även SPD är drabbat och förlorade 13.000 tidigare sympatisörer till AfD. Väljarundersökningar visar också att 54 procent av AfD:s väljare lockas av deras flyktingpolitik. Samtidigt uppger AfD-väljarna att bara 24 procent gör det av politisk övertygelse medan hela 67 procent anger ”besvikelse med de andra partierna” som främsta orsak till varför de röstar som de gör. Faktorer som är värda en djupare analys inför kommande delstats- och nästa års förbundsdagsval. Särskilt så för Sigg Gabriels SPD och Merkels CDU. Redan om ett par veckor kommer nästa test när huvudstaden Berlin går till delstatsval. Men där är vänstern och de gröna mycket starkare och AfD lär få det tuffare än i senaste valet i Mecklenburg-Vorpommern. Robert Björkenwall

Thursday, August 25, 2016

Försvarssatsningen måste synas i statsbudgeten

Det kraftigt förhöjda ryska intresset för Sverige med militära övningar riktade mot såväl Gotland som Sydsverige och Stockholmsområdet kräver omtänkande på finansdepartementet. Den avlövning och nedmontering som regering efter regering gjort av svenskt försvar måste med den nya hotbild som vuxit fram i Östersjöområdet snabbt bytas mot en omfattande och modern upprustning. Det gäller både militär- och civilförsvaret. Viljan att förverkliga det löfte om god återtagningsförmåga vid ökat hot som brukades vid bantningen av allt försvar måste synas i statsbudgeten som prioriterad utgiftspost. Att det försvar Sverige har i dag är otillräckligt för att klara ett bra skydd mot angrepp är uppenbart. Den styrka på 50 000 man som ska finnas räcker inte för att värna landet. Situationen förvärras av att av de 50 000 som ska finnas i organisationen saknas många. Möjligheterna att få in de frivilliga krafter man hoppades på har visat sig mindre än förespråkarna för svenska yrkessoldater beräknade. Men problemet för det bantade försvaret är inte bara brist på soldater och sjömän utan också en minskad vilja hos ungdomar att söka sig till officersutbildningen med en hotande brist på befäl som följd. Det som behövs i Sverige i dag är en ordentlig och övergripande försvars- och säkerhetspolitisk samordning präglad av helhets- och systemtänkande. Ett första steg på vägen är en återinförd värn- och tjänsteplikt för både män och kvinnor. Att den nya organisationen skulle innebära kostnader i form av utbildning, utrustning och återkommande övningar är en självklarhet. Lika självklart är att försvarets behov av tyngre materiel skull kräva nya resurser. En väg att finansiera det är en återinförd fastighetsskatt som öronmärkt kunde brukas till att värna Sverige som land. Med återinförd värnplikt och god planering kan försvaret på ett effektivt sätt dra nytta av den civila kompetens som finns i landet. Den svenska utbildningsnivån gör att försvaret utan större svårigheter bör kunna hitta värnpliktiga att skolas in på såväl försvar mot cyberhot som på andra moderna och tekniskt avancerade både förband och vapensystem. Bemanningen skulle dessutom räcka till både reserver och till att kunna täcka hela landet. I den nya hotbild som vuxit fram har risken för att kärnvapen ska komma till bruk ökat. Några av de militära övningar Ryssland riktat mot Sverige har från svensk sida betraktats som övningar för bruk av kärnladdningar. Till det kommer att Ryssland till skillnad från andra kärnvapenländer beslutat satsa på utveckling och förnyelse av sina kärnvapen och att vapnen finns nära Sverige – i Kalliningrad på andra sida Östersjön. Med kärnvapenhotet har också behovet av att satsa rejält på civilförsvaret och skydd för befolkningen blivit allt viktigare. Bristen på kärnvapensäkra skyddsrum är lika påtaglig som bristen på kunskaper om hur man ska agera i ett av kärnvapenanfall drabbat område. Behovet av bred utbildning, övningar och satsningar på såväl sjukvård som från tryckvåg och strålning skyddade skyddsrum är lika skriande som behovet av att satsa på från kärnvapeneffekter skyddade kommunikationer, elförsörjning, telefoni och annan infrastruktur. Med ett välplanerat, bra utbyggt och välövat civilförsvar behöver effekterna av ett kärnvapenanfall inte bli förödande. Till det viktigare i helhetstänkandet kring försvars- och säkerhetsfrågorna hör förmågan att kunna skilja ut vad som är verkliga hot och vad som är vapenskrammel. Det psykologiska försvaret med förmåga att möta krigsförberedande hot och propaganda är lika viktig som de beslut som fattas av regeringen kring både handel, investeringar och samarbete – såväl civilt som militärt. Målet för den svenska säkerhetspolitiken om militär alliansfrihet ligger fast. Att uppehålla det kräver satsningar, satsningar som märks och gör avtryck. Robert Björkenwall och Jaan Ungerson (Publicradi bl a Östra Småland/Nyheterna 15/7, Norra Västerbotten 17/7, Arbetarbladet 14/7, Sundsvalls Tidning 8/8, Piteå-tidningen 1/8, Skånska Dagbladet 10/8 m fl)

Monday, July 04, 2016

Återinför värnplikten i Sverige

En värn- eller tjänsteplikt för både män och kvinnor bör återinföras. Sverige förmår inte skapa en tillräckligt stor yrkesarmé för att effektivt försvara hela landet. Ett folkligt förankrat försvar av högteknologiskt kvalificerade och vapentränade värnpliktiga är en styrka. Det finns även fredstida argument för en förändring av detta slag. Det skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungersson, frilansjournalist, utredare och författare (bland annat i boken Defence and Security (in Sweden) respektive omvärldsanalytiker. De sju, aktiva bataljoner som Sverige i dag förfogar över räcker inte jämfört med Finlands värnpliktsbaserade försvar. Det är dags att erkänna att Sveriges avskaffande av värnplikten 2009 med blott tre rösters övervikt var ett stort misstag. Därför har vi – i motsats till Finland – i dag ett försvar i kris. Samtidigt som den militära upptrappningen i vårt närområde ökar har vårt försvar (trots ökad övningsverksamhet med bland annat Finland) allt svårare att rekrytera personal. Till det kommer en ledarkris då allt färre också vill utbilda sig till officerare. I dessa avseenden finns goda skäl att lära av Finland som inte agerat lika naivt som Sverige gjort. Mot bakgrund av erfarenheterna av slopad värnplikt är det logiskt att kräva att en värn- eller tjänsteplikt för både män och kvinnor återinförs. Från militärt håll har det stått klart att Sverige inte förmår skapa en tillräckligt stor yrkesarmé för att effektivt försvara hela landet. De sju bataljoner som finns, och som huvudsakligen övats för tjänstgöring utomlands, räcker inte ens fullt bemannade. Oberoende av hur vältränad och välutrustad en svensk yrkesarmé är kommer den aldrig att ha de personella reserver som krävs för att täcka de förluster som obevekligen kommer i krig. Om syftet med försvarsmakten är att, som försvarsminister Peter Hultqvist sagt, i första hand värna Sverige måste det finnas tillräckliga resurser för att hålla ställningarna. Ett folkligt förankrat försvar av högteknologiskt kvalificerade och vapentränade värnpliktiga är en styrka också genom den kompetens de för med sig från sina civila yrken och sin lokalkännedom från olika delar av landet. Att tro att ett frivilligt hemvärn ska kunna fylla de luckorna är att lura sig själv. Men, precis som Peter Hultqvist, anser vi att det – för att få tillgång till toppmodern strategisk kommunikation och plattformar för kvalificerad övningsverksamhet – finns mycket att vinna på att öka övningsverksamheten med Nato och särskilt med alliansfria Finland. Det är – precis som för Finland – fullt förenligt med ett fortsatt alliansfritt Sverige. Vår alliansfrihet minskar därtill spänningarna i norra Europa, som Stefan Löfven sade i Gullranda i Finland 19 juni. Finlands tidigare, mångåriga utrikesminister Erkki Tuomioja uttalade sig också mycket uppskattande om det svensk-finska försvarssamarbetet nyligen på ett seminarium, liksom att båda länderna fortsatt ska vara alliansfria. Det finns också fredstida argument för återinförd värn- och tjänsteplikt. Vid olyckor, hotande översvämningar eller stora skogsbränder fanns förut nästan alltid någon som i sin militärtjänst fått lära sig att organisera hjälp tills professionell personal infunnit sig. Värdefull katastrofberedskap har nu i hög grad gått förlorad. Lägg till detta den demokratiska vinsten. Den sociala gemenskap som en plikttjänstgöring innebär har spelat en viktig roll för ungas utveckling som samhällsmedborgare. I en studie vid Uppsala universitet beskrivs hur ungdomar upplevt värnplikten ha en positiv effekt på dem. En återinförd värn-/tjänsteplikt skulle öka det sociala kapitalet i samhället och är viktig för tilliten mellan medborgarna. Frågan är om regering och riksdag är beredda att rätta till felet nu i höst och vinter. Mer än 60 procent av svenskarna säger sig vilja ha tillbaka värn- eller tjänsteplikt för män och kvinnor. Vill vi ha ett försvar att inte bara visa upp i internationella sammanhang krävs att det byggs på värn-/tjänsteplikt för alla. Det vore också till fördel för det fördjupade militära samarbete som är under uppbyggnad mellan svenska och finska försvaret. Finland var klokt att aldrig avskaffa värnplikten. Sverige bör lära av Finland och nu återinföra värn- och tjänsteplikten. Det kan ske i den beredningsprocess som följer efter den pliktutredning som kommer att lämna sitt förslag i september månad. Robert Björkenwall och Jaan Ungerson (Publicerad i ett antal tidningar, bl a Västerbottens-Kuriren 1/7, Östra Småland och Piteå-tidningen 24/6, Sundsvalls tidning 28/6, Hälsninglands tidningar 28/6, Arbetarbladet 20/6, Vasabladet 21/6 m fl)

Saturday, June 04, 2016

Bort med löne- och villkorsdumpningen på svensk arbetsmarknad

Häromdagen rapporterades i Dagens Nyheter att det svenska kravet på en ändring av EU:s så kallade utstationeringsdirektiv – för inhyrd utländsk arbetskraft - möter motstånd. Ett antal öst- och centraleuropeiska medlemsländer vägrar acceptera EU-kommissionens förslag om rätten att ställa krav på svenska löner och arbetsvillkor för inhyrd utländsk arbetskraft i Sverige. Så vi får väl se hur det till slut går med EU-kommissionens nu ändrade inställning och förslag att ändra i tidigare direktiv och nu – efter starka påtryckningar av bl a Sverige – vilja tillåta att svenska, kollektivavtalade branschvillkor ska kunna tillämpas vad gäller löner och försäkringar med mera för inhyrd personal från andra EU-länder. Går den här ändringen i direktivet igenom fr o m 2017 så skulle det stoppa alla dessa cyniska arbetsgivare som med utländskt anlitad arbetskraft dumpa löner och arbetsvillkor för jobb gjorda i Sverige. Låt oss hoppas att direktivändringen går igenom och att det från 2017 blir möjligt att tillämpa regeln att arbete utfört i vårt land ska utföras på samma kollektivavtalade villkor oavsett om den som utför jobbet kommer från Bratislava eller Borås eller från Vilnius eller Varberg. Men helt givet är det tyvärr inte att den här förändringen i utstationeringsdirektivet kommer att godkännas och antas till årsskiftet 2016/2017. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com Lincoln knew: "“Give me six hours to chop down a tree and I will spend the first four sharpening the axe.” American President Abraham Lincoln (1809-1865)

Thursday, May 19, 2016

Bojkotta idrottsarenor byggda av rättslösa arbetare

Till skillnad från de delar av världen där staten värderar propagandavinsten från nybyggda arenor och stora idrottsevenemang högre än människor liv och hälsa bör svensk idrott genom att utebli och vägra delta visa att vi aldrig kan acceptera att tävla på arenor som byggts av rättslös arbetskraft. Vid allt för många nya arenabyggen till galor som fotbolls VM och OS har byggnadsarbetarna fått leva under ofta slavlika arbetsförhållanden och utan skydd tvingats till farliga arbeten. Det borde vara självklart för svensk idrott att bojkotta arrangemang där arenorna rests genom rovdrift av människor. Redan olympiaden i Peking borde hos idrotten ha väckt frågan om bojkott då arbetsvillkoren och bristerna i säkerheten för byggarbetarna vid arenorna blev känd. Enligt en rapport från det internationella byggfacket dödsstörtade minst tio arbetare vid bygget av det så kallade ”Fågelboet” i Peking. Hur hög den verkliga siffran är har aldrig redovisats. Inga inspektioner tilläts. Trots alla tidigare erfarenheter har idrottsvärlden fortsatt att ignorera rapporterna om klara brott mot ILOs kärnkonventioner och briser i grundläggande arbetarskydd vid nya stora arenabyggen. För den i hög grad av pengar styrda internationella idrottsvärlden tycks det vara problemfritt att fortsätta acceptera att länder som tilldelas stora arrangemangen vid sina arenabyggen grovt och medvetet bryter mot internationella avtal om arbetarskydd. När organisationer som Fifa och IOK inte förmår reagera blir det än viktigare att de länder reagerar där man värnar människan och ser säkerhet och rimliga villkor i arbetslivet som något centralt. På listan över länder och arrangemang – i vissa fall tilldelade genom mutor – finns ex.vis Ryssland och Qatar, båda gäller kommande fotbolls-VM I sådana fall borde Sverige kunna överväga bojkott med tanke också på att det här funnits grova försummelser och utnyttjande av rättslösa arbetare vid arenornas uppföranden. Bygget av anläggningen för fotbolls VM i S:t Petersburg 2018 har redan kostat byggarbetare livet. I en färsk granskningsrapport slås det fast att de inblandade byggbolagen helt öppet och med statens godkännande kunnat lägga det mesta av säkerhets- och arbetarskyddsarbetet åt sidan. Enligt den ger en 2013 antagen och för VM:s arenabyggen speciellt skriven lag företagen rätt att låta bli att förse sina inhyrda arbetare med skyddsutrustning. Lagen fritar också alla på VM-bygget verksamma entreprenörer från att gentemot arbetare fullfölja några skyldigheter eller bry sig om de rättigheter som annars finns inskrivna i ryska arbetsmiljöregler. De som drabbas hårdast är inhyrda migrantarbetare. En motsvarande bild finns vad Qatar och arbetet där med byggandet av arenor för fotbolls-VM 2022. Enligt inspektioner gjorda av internationella fackliga företrädare är risken stor att dödstalet där kommer att bli över 4000 arbetare. I en av ordföranden för svenska byggfacket, Johan Lindholm, redan hösten 2014 lämnad beskrivning framgår att 1400 arbetar dött vid arenabyggena. Han rapporterade även hur byggbolag hotade arbetare och vägrade betala ut deras lön. Rapporter från Amnesty International bekräftar Johan Lindholms beskrivning. Också de har reagerat på arbetsförhållandena vid de stora arenabyggena i Qata. I sina rapporter berättat om systematiska hot och övergrepp mot de i huvudsak nepalesiska och bangladeshiska gästarbetarna. För en idrottsrörelse som i sina stadgar deklarerar att de följer FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna borde det vara självklart att aldrig låna sig till att bli aktör på en arena där man vid bygget brutit mot såväl FN:s deklarationer som ILO:s konventioner. Sverige och svensk idrott måste kunna ha den resning att man säger nej till deltagande i arrangemang som spelas upp på arenor där otaliga skydds- och rättslösa arbetare fått sätta livet till för att ge några möjligheten till underhållning och stjärnglans. Svenska idrottsförbund måste agera tuffare i sitt kravställande och i vissa fall även överväga bojkotter av idrottsarenor som uppförts av arbetare som tvingats göra jobbet under helt omänskliga förhållanden. Robert Björkenwall tillsammans med Jaan Ungerson (Publicerad i bl a Folkbladet, Umeå 18 maj, Östra Småland 31/5-16 m fl)

Tuesday, April 26, 2016

Clinton är stark och lär vinna men Sanders ger inte upp

Om demokraterna och den amerikanska primärvalscirkusen: Den tidigare utrikesministern Hillary Clinton besegrade klart sin konkurrent Bernie Sanders primärvalet nyligen i delstaten New York. Senator Sanders hade vunnit betydande segrar på senare tid och höll på att ta igen Clintons försprång i tävlan om demokraternas nominering på demokraternas partikonvent tidigt i höst inför presidentvalet i november. Troligen tar hon även – om också inte med stor marginal – hem primärvalet i viktiga Kalifornien också nu i närtid. För Clintons del kom det tajmingmässigt lägligt att ett av de tyngsta primärvalen nu i slutet av april hölls just i den delstat som hon representerade i senaten i åtta år. I och med att Sanders, som representerar Vermont, är född i Brooklyn i New York, kunde inte heller Clintons vinst förklaras med att det var en naturlig följd av att han var på hennes hemmaplan. Detta eftersom det lika mycket var Sanders hemmaplan. Särskilt i Brooklyn, där han gick mycket bra. Just i New York visade det sig att Clintons vässade strategi bar eftersom hon lyckades vinna över stora delar av de väljare som stödde Barack Obama för åtta år sedan då hon själv förlorade partiets nominering. Områden som stödde Obama då, röstade nu på Clinton, medan många av hennes tidigare fästen stödde den Wall Street-kritiske Sanders. Clinton och hennes stab har på senare tid noga studerat Obamas kampanjer och försöker förbättra sin egen insats med hjälp av de lärdomar hon tagit av förlusten mot Obama. När det gäller hur delegater fördelas så ligger hon fortsatt i vinnarhålet och är kvar som storfavorit för demokraternas slutliga nominering i kampen mot troligen motståndaren Donald Trump från den republikanska sidan. Och där är oddsen ännu för att hon också vinner matchen om Vita huset. Däremot brottas hennes kampanj fortsatt med bekymret att vara svag bland partiaktiva på gräsrotsnivå. Detta i motsats till utmanaren Sanders. Hon har gått miste om en del delegater som hon redan borde ha haft. Långtifrån alla delegater utses direkt som resultat av primärval och i de fall där valet är indirekt, har en del av Clintons delegater i vissa delstater låtit bli att dyka upp på de möten där de slutgiltiga delegaterna utses. Bland demokraternas gräsrötter är uppenbarligen passionen större för Sanders, mannen som har stått till vänster om det demokratiska partiet hela sitt liv. Den amerikanska politiken har saknat en stark vänster och en sådan har Sanders helt klart nu lyckats väcka bland demokraterna med sin energiska och visionära kandidatur i partiets primärval. Gör han sedan ett hyfsat jämnt race också i viktiga Kalifornien så lär han hon hänga kvar ända till slutet och in i partikonventet. Inte minst för att få en vänsterprofil på partiets valplattform. Clinton är mittenväljarnas och partietablissemangets favorit. Betänkt att USA aldrig har haft en kvinnlig president – och före Obama heller aldrig en afroamerikansk president - och meritmässigt är Trump överlägsen som tidigare senator och utrikesminister. Hon är med andra ord en synnerligen kompetent kvinna i ett nation där kvinnor sällan lyfts fram i presidentval. Hennes kampanj har också rört sig till vänster på grund av Sanders men traditionen är sådan att en mittenkandidat som nomineras tenderar att röra sig mot mitten efter att det sista primärvalet är över eftersom det mot slutet gäller att tävla om de obundna väljarna. Sanders är den kandidat som högst troligen kommer att fortsatt driva på en vänsterlinje ända in i valet i november men nu ser det alltså ut som om Clinton håller på att knipa nomineringen. Hillary Clinton har delvis samma problem som Jeb Bush på republikanernas sida innan han klev av efter det tidiga misslyckandet. Hillarys står för en av den amerikanska politikens stora dynastier i dag. Bill Clinton skiljer sig från alla andra makar till kandidater genom att han själv har varit president i två mandatperioder. Om Hillary Clinton har lärt sig en hel del av Obama har hon säkert också försökt lära sig kanske ännu mer av maken Bill som alltid har varit speciellt stark och kontaktskapande kampanjpolitiker. Årets primärvalsrace i USA visar tydligare än tidigare om att det i den amerikanska politiken nu finns ett stort uppror mot allt som luktar etablissemang. Så ska Hillary Clinton vinna, måste hon besegra Bernie Sanders och den trolige slutmotståndaren Donald Trump. Det representerar båda på olika sätt två stora populistiska rörelser och lägg till detta att hon själv inte precis väcker motsvarande entusiasm bland massorna. På den punkten måste hon i valet slutfas bli bättre om valdeltagandet ska bli högt nog, ungefär som när Obama vann för åtta år sedan. Hillary Clinton har varit mycket stark i de konservativa sydstaterna där demokraterna troligen i slutracet i november ändå kommer att förlora mot republikanerna. Som före detta första dam i Arkansas – där maken Bill var guvernör - känner hon dock till södern bra och logiskt då att hon är gjort bättre ifrån sig än Sanders. Segern nyligen i New York betyder väldigt mycket för hennes kampanj i Kalifornien med flera. Sanders har dock bjudit på många överraskningar hittills och redan det att spänningen plötsligt steg ytterligare sent i april säger en hel del om vilken styrka det finns i hans rörelse. Trots Clintons överläge totalt sett, är det fortsatt spänning i racet mot Sanders. För Sanders del gäller det att köra hårt ända in i kaklet – detta i syfte att tvinga Clinton och demokratiska konventet att ge partiet en så vänsterinriktad plattform som bara möjligt är för hans del. Då har Sanders ändå vunnit en viktig delseger, trots att nomineringen går till Hillary Clinton Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Östra Småland 28/4, Sundsvalls tidning 28/4 m fl)

Tuesday, March 22, 2016

Brussels - scary but hardly unexpected

Brussels - scary (at least 35 dead, can be more) but hardly unexpected. We are all in a remarkable state of war where the enemy is hidden, as they so often been when we talk about guerrilla warfare. But now we must part once again see the consequences of the disastrous US invasion of Iraq (see the emergence of IS/Daesh) and with branches in Syrian civil war with IS Caliphate suicide entrepreneurs. These opponents are armed with perhaps the most effective weapons platform imaginable - fellows who turn themselves into deadly missiles. Against such help no known radar - possibly one could have artificial "dog sniffs" deployed as did the smell of explosives, and who then alerted immediately. But we'll have more details when this network possible. rolled up. On one level, I become a little puzzled puzzled by all the security tightening taking after an attack. Certainly there got that technique where the first blast and then waits so that the curious characters will flock around the attack site and then look to the shooting of a bomb, but the time span between the teams is not the day, much less weeks ... it usually up to a half hour. How likely is it - as so often - quiet now after Brussels attacks go there knowing that the risk of Brussels is not bigger than the one in Stockholm - perhaps rather the opposite because those who were in Brussels now fulfilled their mission. It is a paradox of many of the now-terrible in Brussels. We'll see if this had happened favor or disadvantage Donald Trump in the US election campaign. Maybe maybe not. Trump has no clue about the roots of this type of activities and his respons is just stupid. He is a dangerous man for the World. The sad part is probably that we will have to live with such violence like this now i Brussels for a generation I suspect. And the endless disaster of war in the Middle East mainly because of Bush and Cheney. We should also not forget that most victims harvests terrorism, however, in poor and fragile states and in the context of military conflicts. In a world growing together we must preven threats of this kind with even more intensive international cooperation. An effective intelligence and police cooperation is essential, but it is not enough. In order to prevent violent extremism, we must also fight against discrimination and inequality. That is our only option two build a better and safer World. /Robert Björkenwall in Stockholm PS. By the way, have you read this?About Trump his thinking. Soon standing against Clinton in November: https://www.washingtonpost.com/blogs/post-partisan/wp/2016/03/21/a-transcript-of-donald-trumps-meeting-with-the-washington-post-editorial-board/?tid=pm_opinions_pop_b